IKom efter klockan fyra, hälsar Vivica Canale
i butiken som säljer Capris egen citronlikör, citronmarmelad
och choklad -med citronsmak. Då kan vi prata i lugn och ro.
Efter klockan fyra har nämligen de flesta båtarna med turister
från Neapel och Sorrento lämnat kajen i Marina Grande. Så
dags kan man gå den smala vägen till Axel Munthes Villa San
Michele igen utan att knuffas.
Turisterna är livsnerven och levebrödet på Capri. Två
miljoner kommer hit om året. Under våren, sommaren och den
tidiga hösten. Sedan följer en tyst tid för öns
cirka 12 000 bofasta. En tid när de ska leva på det de tjänat
under turistsäsongen.
Vivica Canale driver likörfirman Limoncello tillsammans med sina
bröder, sin mor och ett antal anställda. De har citronodlingar,
tillverkning och två butiker på Capri. Dessutom exporterar
de till Tyskland, Belgien, Brasilien, Venezuela och snart också
till Kuba. Sverige då?
-Sverige har så speciella regler, säger Vivica Canale vänligt
och undvikande.
Hon har fått sitt svenska förnamn efter Viveka Ankarcrona,
en svenska som kom till Capri för många år sedan. Viveka
Ankarcrona blev så sjösjuk på båtresan till ön
att hon bestämde sig för att aldrig åka därifrån.
På Capri blev hon katolik och en legend.
Receptet på citronlikören kommer från farmor, Vincenza
Canale. Hon drev ett av Capris första pensionat, Pensione Mariantonia,
och bjöd sina gäster på sin hemgjorda likör.
En av trädgårdarna, som ger citroner till likören, ligger
mitt inne i Anacapri, den övre av öns två byar. Den
vill Vivica Canale visa oss. I svarta lackskor, mintgrön stickad
dräkt och skinnjacka går hon raskt genom de regnvåta
gatorna som slingrar genom byn, och vi småspringer i hennes spår.
Hon hälsar till höger och vänster. Jo, hon känner
nästan alla. Hennes släkt har bott på Capri i flera
hundra år.
Citrusfrukter året runt
Utanför hotell Eden Paradiso väntar Vivicas kusin, Noelle
Farace. Lite böjd, lite trött, i vadderad jacka knäppt
ända upp i halsen och med håret gömt i en turban. Noelle
drev hotellet tillsammans med sin man, fram till hans död för
ett par år sedan. Huset köptes en gång i tiden av hennes
"grandfather" som öppnade hotellet 1874.
Nu är Eden Paradiso stängt.
En lång gång under ett valv av blåregn leder till
hotellets trädgård. De tunga blomklasarna doftar starkt.
I trädgården trängs citronträd, apelsinträd
och mandarinträd med dadelpalmer, höga blå blommor -Echium
-och pudervippsträd med röda tofsar. På några
träd växer både citroner och apelsiner, på andra
grapefrukt och citroner.
-Citroner är bra, de sitter kvar på träden, säger
Noelle Farace. Apelsiner faller ofta ner.
Några nedplockade, ratade citroner med
mörka fläckar ligger på marmorskivan till ett
gammalt bord med järnstativ. De speglar sig i
den regnvåta ytan.
C+--clr.SrAoc, tra_f*rro n.!,nnor mm
frukt. Ingenstans är citronerna så bra som på Capri,
hävdar hon. Det är värmen, solen och den kalkrika jorden
som gör det. Och den fuktiga havsluften, som ger skalet en särskild
arom. Skalet, som är råvaran för den likör som
Vivica och hennes familj lever på att tillverka och sälja,
och som måste komma från obesprutade citroner.
Norska granar speglar en annan epok
Vid ena kortsidan av trädgården står två stora
granar. De kom hit som små plantor 1906, som en gåva från
drottningen av Norge till kungen av Sverige, berättar Noelle Farace.
Som invandrare från Norden, som
slagit rot i Södern och försökt växa utan förebilder.
De liknar varken svenska eller italienska träd.
Granarna är minnen från en annan epok på Capri. Från
tiden före charterturismen, när det hölls mottagningar
med hundratals människor på Eden Paradiso, för kungligheter
och den tidens innefolk. Noelle Farace lotsar oss genom hotellet. En
rå fukt kryper ur väggarna och syns här och där
som grågröna fläckar i putsen. Lampor, fåtöljer
och stolar i de stora sällskapsrummen är övertäckta
med vita skynken. Golvplattorna i rummen har handmålade blommönster,
blå blommor i en del rum, rosa i andra. På väggarna
i korridorerna hänger släktporträtt. Bruntonade ovaler
av stränga män och kvinnor. Noelle och Vivica stannar till
framför några, och talar om gemensamma släktingar. Plåtjalusierna
för fönstren är neddragna. VI lättar på en
och har fri utsikt mot Neapelbukten.
race. Monte Solaro är Capris högsta berg meter över havet.
Regnet strilar ner och taket till en blank, rödbrun sjö. Här
ville "alla" vimla en gång i tiden. Nu står vem
som spön i backen.
Rundvandringen slutar utanför hotelle Vendesi står det med
svarta bokstäver p; lapp som klistrats lite snett på den
vita f; den. Till salu.
-Men ingen kommer att köpa det, säg Noelle Farace osentimentalt.
Det kostar mycket att göra i ordning det som folk v det i dag.
Det är inte lätt att vara hotell-eller resta rangägare
på Capri längre. Turisterna ko; mer, i mängder, men
oftast bara öve gen. Det finns billigare och badvänl semesterorter
än Capri. De få badst derna är små och inte gratis.
Nöjesl är stillsamt. En nattklubb finns, och
par diskotek. Souveniraffärerna och märkesbutikerna är
många, och ibl riktigt dyra.
Ändå finns det många skäl att st; längre
på Capri. Särskilt för den s tycker om att röra
på sig. Här finn gar som leder till ruinerna av flera den
romerske kejsaren Tiberius pa
Han styrde hela romarriket härifra nästan tvåtusen år
sedan.
Fler makthavare än han har funn väl tillrätta på
Capri, som USA:s j: dent Dwight Eisenhower. Från sitt hade han
utsikt mot de vassa kalks klipporna, I Faraglioni.
Axel Munthes villa välbesökt
Villa San Michele byggdes av den excentriske svenske läkaren och
f taren Axel Munthe för hundra år på en brant 327 meter
över havet, besöks varje år av bortåt 200 000
i ter.
-En fin man, säger den gamla d. som säljer korallhalsband
strax in villan. Hon minns doktorn och han hundar.
-En man som tycker om djur är en gc människa, säger hon
övertygande.
Men inte bara villan och kapellet, sow. tas av en egyptisk granitsfinx,
är värda sök. Det är också den fem år
gamla nati, viljongen, som berättar om Capris djur växter,
liksom trädgården, som en trädg tidning nyligen räknade
in bland de tio; sevärda i Italien.
Vår och höst, när flyttfåglarna drar ö\Capri,
kan den som vill också ta sig upp berget bakom San Michele, till
den sven italienska fågelstationen i Barbarossabo
och se ornitologerna ringmärka fåglarna Och kanske ta en
nattlig simtur in i den sande blå grottan, Grotta Azzurra, när
små roddbåtarna som ror turister ut ocl under dagen sökt
natthamn.
Till doften av citronblom och aromen en skiva kalvkött -med några
droppar -kan man också förundras över Caprib alla fantasifulla
sätt att utnyttja citroner Kanske bänkad på en servering
vid Mar Grandes strand, med utsikt över småbåt hamnen.
Förtöjda vid bojar som ser ut s just det -stora citroner.
|
